Journey

Jag vet inte vad det är med mig, men där här låten ger mig en klump i magen och jag tänker på mitt år i USA och jag saknar det. Det är en kareokekväll i Newport Beach, men det är ändå mer. Men det kan jag inte förklara.

http://open.spotify.com/track/7v22TDvVgbNHJ7DRNVRjBQ

My twin and I

I lördags åkte jag upp till Varberg för att träffa min tvilling Lisa. Lisa är egentligen inte min tvilling, men folk brukade alltid blanda ihop oss (jag fick alltid hennes cred) och vi dök alltid upp i samma kläder. Vi träffades genom spexet och det var love at first sight och även om det var länge sen hon flyttade från Lund så är hon så nära mitt hjärta. Som vanligt hade vi good times i lördags med vin och mat på Calles fina gård och sen dans på Societen? Socitet? Spelar ingen roll, vi dansade tills vi svettades ihjäl och jag blev upphetsad över poliserna som grep en kille utanför. Polisvåld tyckte jag, men är ganska glad idag att jag höll det för mig själv. Väl hemma var det rödvin och snack och nästa dag ännu mera snack. Och sen hem för att hänga med systra mi och ha det skönt. Att kunna hänga både med my twin och my big siz på samma dag gör mig glad.

Girls night in

I fredags var det middag hos Emma med ett amazing gäng tjejer och det var romtårta (typ blanda gräddfil med rom och doppa kex i. Jag dör.), sill och nubbe, hallondaquiris, farfarsgroggen(hemligt recept men värd att gå över lik för), ösregn, historier och anekdoter och irish coffee till efterrätt och sen dans. Och planer inför nästa års medverkan i melodifestival. We´re going to win. Jag skrattade mer än jag gjort på typ forever och plaskade glatt hem i regnet men en blondin vid min sida.

It´s all the same

Det blir inte så mycket bloggande nuförtiden och jag vet inte riktigt varför. Jag känner lite att jag gått in i väggen eller vad man ska kalla det. Gått in i en liten kris? Inte för att jag är stressad, utan för att jag har för lite för mig. Hela dagarna går jag bara runt och funderar och ojar mig, men jag tar aldrig tag i saker och ting. Jag vill så mycket, men vet inte hur jag ska nå det. Det här får vi ta tag i. Jag ska arbeta fram en strategi och sen återkomma.

Jag hittade några gamla dagböcker från när jag var typ 15, 16 år igår och det som var sorgligast var hur lik mig själv jag fortfarande är och att jag fortfarande önskar mig samma saker som jag gjorde då. Eller då ville jag bli "sötare, smalare och mer populär" och nu vill jag väl bli framgångsrik på ett annat sätt. Men det är egentligen samma sak - ytliga önskningar om något annat.

Nu åker vi ner till Fortuna över dagen för att kosa oss och jag hoppas på bad.

Picture time

Lite bilder från utflykten till Helsingborg förra veckan. Pappa och lilleman hänger på Ebbas utegård och jag poserar fint inne på fiket. Det var det.

Kosack-kör

Imorse drog hela familjen Taikon ner till Helsingborg för att gå på Dunkers kulturhus. En av utställningarna hette "22 konstverk du inte kan ha hemma" och det är ju sån konst jag gillar. Stor och uppseendeväckande. Min konstsmak är något vulgär kan det tyckas. Som vanligt spenderades det sedan mycket tid i museumets shop - varför är de alltid så fantastiska? Sen gick vi till Ebbas Fik som är en orgie i 50-tal och åt radiokakor och drack Champis. Lovely. Varför älskar alla (inklusive moi) 50-talet? Jag ska starta ett 80-talsfik. Eller en 80-talsrestaurang där det serveras kassler med ananasringar och konverserade päron med smält after eight till efterrätt. Inredningen ska vara aprikos. Och turkos. Och kanske lite ljuslila. Då får ni komma och äta hos mig.
Ikväll gick vi på konsert med en rysk manskör från Svarta Havet. Det var mycket vackert, men kanske en smula sakralt för ateister som oss. Grant sjöng dom iallafall.
Nu ska jag sortera prylar. ÄLSKAR att sortera och slänga!

I´m thinking

Hela huset sover och det blixtrar över havet. Och jag funderar över två saker.

Vad är det med mig som gör att folk alltid tror att de jämnt och ständigt kan informera mig vad de tycker om mitt yttre eller om mina kläder? Varför tror man att det är OK att säga till mig att min tröja är ful eller att mina skor är knäppa eller att mitt hår är slitet? Jag tycker ganska ofta att folk har fula kläder men jag skulle aldrig berätta det för dem. Jag har ingenting med det att göra. Men tydligen är det ALLTID lämpligt att infomera mig om att jag är ful (fulast i världen sa en gång en fet brat i Lundagård) eller att mina byxor är fula eller för korta. Händer alltid! Va fan, håll era åsikter till er själva. Jag bryr mig inte, de är ju inte så att de är coolast i stan liksom, men lite ledsen blir jag såklart. Varför tror ni inte att jag blir ledsen? Låt mig vara.

Jag funderar även över restauranger och serveringar som arbetsplatser. Jag har varit på ganska många arbetsplatser och aldrig är det så mycket bråk och drama som i ett restaurangkök. Kockarna skriker på alla, servitriserna skriker tillbaka, hovmästarna gråter och diskaren surar. Varför? Jag förstår att det är ett stressigt yrke, men du ser knappast sjuksköterskorna på en akutmottagning stå och skrika på varandra. Varför är många så dramatiska i köket? With all due respect, det är ju knappast brain surgery de håller på med. Jag fattar inte hur de orkar med att gå till jobbet, vad är det för arbetsmiljö liksom?

Imorgon hoppas jag få gå och lyssna på en rysk manskör. A little piece of heaven.

La baby

När folk säger att jag och Emmchen är lika blir jag glad. Gladare än när jag får höra att jag är lik Kid Rock.

Gröt

Lilleman skulle äta gröt. Gick sådär. CUTE OVERLOAD!

Aktiv. Typ.

Tro inte att jag bara sitter på min kammare och lipar för att jag inte har bostad, jobb eller ljus framtid. Bara för att jag oroar mig för allting betyder inte det att jag är sluten som en mussla och sitter och surar.
Nänä. Jag är lattjo. Åkte till Tjolöholms slott i lördags och beundrade arkitekturen och de enorma uppblåsbara häststatyerna på borggården. Avslutade med dopp i Steningen och ett besök på Grötviks hamnfest där vi fyndande 10 böcker för 8 kronor och kastade pil och vann godis. Jag har druckit vin på Vallåsens värdshus, kollat konst i Tylösand, käkat våfflor, lagat mat, tantsimmat på simstadion, cyklat, åkt tåg, sett blixtar och dunder, nostalgilyssnat på Black Rebel Motorcycle Club, lagt klart pusslet och såklart hängt med gullebullen August. Mitt liv är inte rock ´n´roll men dock gediget och gemytligt och familjärt. Och nu kommer Emmchen hit och jag vill dö för hon är så gullig.

It´s picture time! Soon.

You know what? Min gode far gav mig idag en fantastisk ny och vackert lila/rosa kamera så nu kan jag äntligen lägga upp bilder igen. Mycket spännande. Många bilder på den lille lille lille schnauzern utlovas!

Pretty in pink

Jamen nu kör vi här istället. Jag befinner mig ju inte längre i Californien så namnet daringenkanuttalamittnamn passar inte längre. De flesta kan säga Elin här i Svedala. Min förkärlek för långa bloggnamn håller dock i sig, fear not!

Gött att ni hänger på.